Allt och ingenting!

Psssst...nu sitter jag här å lyssnar på Melissa Horn och The Baseballs å småmyser lite för mig själv. Ska gå å äta bullen om ett tag och ta mig en cigg, blicka ut över byggarbetsplatsen och filosofera över livet å kivet..

Mycket snurr i verksamheten bakom skallbenet nu.. Å jag hoppar hit å dit å snurrar runt, står på ett ben, två ben, gör en piruett, landar på knä å bara funderar what tha fuck happend?!?!?! Ja jävlars vad snurrigt jag kan göra det. Det måste vara det jag är bäst på, en förvirrad hippietös som står mitt i all kaos runt omkring och inte fattar riktigt vad som har hänt..Förvånad, förbryllad och häpen!! Ibland bara garvar jag åt allt, är såna soppor runt mig nu så jag känner för att gömma mig nästan. Ska dra det lite snabbt så jag får ta den där ciggen snart..

Jonas har börjat att ställa mig mot väggen IGEN angående Danne, att jag började dejta honom tre veckor efter vårat uppbrott. Eva har en dejt åt mig som är intresserad och bara väntar på att jag ska få arselet ur vagnen å komma till Solna å gå ut med dom. Jag själv har fått upp ögonen på en mycket söt kis inne på fejjan, vad jag vill..inte vet jag...måste man vilja något då?! Måste man vara ute efter något?! Vilja knulla så fort man ger en människa komplimanger, skickar ett hjärta eller bara ler när man ser en bild på honom? Måste man det? Är det så? Det visste inte jag i alla fall, är väl förjävla tråkig jag då som inte bara tänker i termer som "knulla, knulla, knulla"...Jag vill bara vara, chilla, gå ut på nån pub dricka lite, lyssna på lite schysst musik, softa å ha det BÄST!! Mitt i denna kaos så ringer mannen med D upp mitt i natten och börjar med sina utlägg ,påhopp och skitsnack rent ut sagt.. Vem är han att tala om för mig vad jag ska göra eller ej..hans polare..so what!?!?! Precis som det är så jävla farligt bara för att det kommer nära inpå honom, han har behandlat mig som piss rent ut sagt. Å sen sa han något som störde mig med. Att han hade sagt till sin polare (han som får mig att le) när han frågade vem jag var osv att det var en brud som han hade varit ihop med och dumpat för typ en vecka sedan!!! What tha fuck!!???!!! Näe, jag LÄMNADE DIG och det var inte en vecka sedan det var den 18 Januari 2010, på natten, med ångest i bröstet och gråt ihalsen skrev jag det avgörande messet att du kunde skicka mina nycklar och att jag "släppte" dig...that´s it. Jag pallade inte mer. Du kommer alltid att vara en stor del  av mitt hjärta och det gör ont men så är det och så var det.

Idag skulle Danne ringa vid ett, jaja, okej...Jag höll med för jag vet hur han är..orkade inget tjafs i luren när han var full och jag nykter. Han har ju naturligtvis inte hört av sig. Han kan inte släppa mig och det vet jag. Ja vet det för det är som jg alltid har sagt när jag har pratat om Danne och mig, det kallas för MAGI!!! Men livet ska inte vara lätt, det ska skavas, stickas och göra ont. Man får inte alls allt som man vill och i vårat fall är det som en stor mur emellan...Han vill, vågar inte, vill, vågar inte...Jag vill, orkar inte, vill, orkar inte... Jag behöver visst allt det här kaoset för att kunna få något uträttat i skallen. Jag behöver lite påpuschningar.. Jag skiter i alla fall i vad ni säger!! Jag skiter i det, fatta!!! Jag gör som jag vill och det som känns bäst för mig. Jag lever inte genom er! JAg lever genom mig själv.

FUCK IT! FUCK IT! FUCK IT! FUCK IT! FUCK IT! FUCK IT! FUCK IT! FUCK IT! FUCK IT!

PEACE

Var och hämtade Alva på skolan och Matilda följde med oss hem. Stannade på Abbes och tjejerna fick köpa ett varsitt wienerbröd. Drar hemåt och jag gör iordning saft till tjejerna då går våran nya katt Zeke som är en fd utekatt in på "lådan" och kackar. Det stinker i hela lägenheten och tjejerna håller för näsan och jag drar in på muggen för att ta bort hans bajs direkt. När jag ska ta upp bajsen så ser jag en vit stor "tråd" i den och funderar vad han har käkat. När jag ska ta ur bajsen ur kattlådan så ser jag att den stora "tråden" börjar röra på sig...den sträcker sig utåt, drar ihop sig, viker och sidan och sträcker ut sig igen. Jag håller på att spy och bara skriker.."Åååååh vad äckligt Zeke har mask i sin bajs!" Tjejerna kommer farandes som två skollade troll och står och glor i hans bajs dom med. Vi tjuter och åmar oss och jag tar bort bajsen och drar igen påsen. In på nätet, läser om mask hos katter, ringer Väsby veterinärklinik och hör mig för lite. Imorgon efter jag har lämnat Alva på skolan ska jag dra in till apoteket och köpa maskmedel. Ska maska av Fillina med eftersom det kan smitta via kattlådan. Hua...så äckligt..min bulle ligger kvar i sin påse i köket och Alva lämnade hela sitt wienerbröd nästan. Det var ju gult kladd i mitten på det! Hahahaha

Äckligt men en del ur livet och vardagen. Sjukdomar drabbar oss alla och det är synd om stackars Zeke. Därför han käkar som en häst och skiter som två. Nu ska "mamma" hjälpa honom så han blir frisk. Lillpojken min <3

PEACE

Börjar få lite smått panik nu. Vet inte vad som ska hända alls framöver och jag har så mycket som jag vill göra. Måste ta mig i kragen nu, loska upp mig som min mamma brukar säga. Å andra sidan är det lättare sagt än gjort, som om man inte försöker med det menar jag!! Hahaha. Idag är det Jonas vecka och han hämtar Tyra på dagis, känns alltid vemodigt dessa måndagar. Tycker så synd om människor som separerar och den ene inte får tillgång till att träffa sitt/sina barn =( Måste vara fruktansvärt. Därmed inte sagt att det är bäst att barnen träffar båda alltid. Det finns ju alla öjliga omständigheter och alla fall är ju individuella. Kan bara uttala mig om jag inte fick träffa mina barn så skulle jag bara DÖÖÖÖ!!! Sen är det ju naturligtvis skönt med lite space ibland med men har man en gång fått barn så fattar man hur jag menar...

Har varit en skum helg...HAr legat däckad som en gammal räv av den satans förkyldningen som bara vägrar att släppa..nu känner jag mig dock piggare. Sen undrade Jonas om han kunde sova här med Saga i lördags och jag tackade ja. Eller så säger man kanske inte, jag sa ja heter det nog...Hur som haver..det var inte en ordpolis jag skulle vara nu. HAn fick sova här och jag stängde in katterna i Alvas sovrum så Saga kunde komma med. Sen så var det mat, fika, tv-tittande osv. Alla sov vi i mitt sovrum och det var ingen fara så. Inget som hände nu heller men grejen är den att jag börjar känna om det inte är bäst att jag backar lite. JAg vill ju inget mer än att vi ska vara vänner Jonas och jag. Kärleksmässigt så är jag på noll just för tillfället. Visst finns det vissa som är fina och så men jag har ingen brådska och jag har inget behov av att dejta just nu. Jag vill bara rå mig själv å mina kids. Sen har jag alltid haft ett stort hjärta och tycker om att ha sällskap av människor som jag känner mig trygg med. Är rädd att Jonas ska misstolka allting och tro att han har halva inne så att säga...Jag vill inte såra någon alls och när han har sagt att han är i behov av närhet och att han känner sig redo för att börja träffa någon så säger jag att jag förstår och försöker att puscha på honom lite. Men jag vet inte ändå om han tror något med mig. När det har varit för mycket strul för mig i en relation så försöker jag att rädda den in i det sista men sen är det oftast över för alltid när det väl kommit dit. JAg kan och vill gärna vara vän med mina ex men det är inte ofta det har fungerat tyvärr. Men i det här fallet så har vi ju barn tillsammans så de måste fungera för hennes skull och det är det jag har försökt att få Jonas att förstå under alla hans utbrott. Jaja, ska inte älta om det nå mer..

Dags att dra iväg fläsket med mig och gå till Vilunda å skriva in mig snart. Det är ju sommar om någon månad och jag har tröstätit hela vintern (som om jag behövde det). När Danne har strulat så har jag ätit, när jag har varit nere så har jag ätit...fuck it!! Måste börja skala och skära upp morötter som jag kan knapra på vid behov och köpa mig en sandsäck att slå mig trött på istället. Måste vara bättre än att äta semlor, godis, dricka läsk, äta pizza..you name it!!! Vidrigt för fan!!

Ska till G-town å fira min 35-årsdag i mitten av april. Jag, syrran och min mamma slår ihop vårat firande. Skönt som satan ska det bli...Slipper jag grubbla på det. Min mor bjuder på restaurang å så...Syrran fyller 25 år och jag 35, min mamma fyller 61 så då blir allt det avklarat =) Måste bara ut å inhandla en massa presenter till alla. Men det löser sig nog det med, inget att stirra upp sig för.

Uppdatering av Danne är att han har varit med halva världen sedan vårat uppbrott (tyyyp en tredjedel i alla fall, hahaha). Han var väl med den andra tredjedelen när vi var tillsammans..hahaha...näe nu ska jag ge mig. I alla fall så vet tydligen hans parningslekar inga gränser alls...inga hämningar eller funderinga på hur han behandar andra..han kör på så det ryker!!! Elin, Fanny, Mia, Daniela, Anna...you name it...listan kan göras lång. De skriver om vartannat i hans logg...jag läser och förundras..samtidigt så kan jag förmå mig att le åt eländet nu ialla fall. Det kunde jag inte förr, då lackade jag ur totalt. Nu tänker jag bara: Ja jisses, vad var det jag sa...Har till och med förmått mig att packat ihop hans prylar här hemma. De ligger så fint i en påse i garderoben så. Han har ju inte vågat fejsa mig ännu utan har skött (om man nu kan kalla det för det) över mobilen eller i mail på fb. Ena stunde ska han komma, nästa inte, sen bjuder han hem mig till honom i Annas lägenhet på Essingen när hon inte är hemma och han tror att jag ska komma!!??!! Tydligt det...Njäe, skulle inte tro det..lite skam har jag allt i min gamla kropp. Jag lade ner det istället. Å nu är han bitter tydligen...bitterfitta..hahahaha. Som om världen behövde flera?!?! Jag skulle i dagens läge kunna vara vän med honom men skulle nog inte klara av att sitta bredvid och se på när han kör sitt race med alla han går bakom ryggen på. Synd på en annars så fin man, verkligen synd...kan bara hoppas att han "loskar upp" sig!!! Hahahaha

Nu ska jag röka, drica kaffe och göra mig iordning för utvecklingssamtal på Alvas skola. Det blev inställt förra veckan. C ya!!

PEACE

Det var då självaste vad den här förkylningen sitter i. Man ska inte käka penicillin för då är man mera mottaglig för allt skit efter man har ätit upp sin kur. Har ont i örat igen och halsen känns det som jag har taggtråd i. Less på den här dyngan nu. Har sovit bort hela den här dagen nästan.

Idag har det varit en ganska så bra dag i övrigt. På fredag ska jag åka till Arninge med grannen och shoppa lite. Sen så börjar jag fundera om jag inte ska ställa till med en liten fest här hemma snart =P När jag är helt barnledig. Bjuda hit lite folk och ha lite kul. Det var år och dar sedan jag fixade nåt sånt. Känner att det skulle vara väl behövligt.

Nu ska jag in på fb å "kriga" lite i Mafia Wars...

PEACE

Jaha vad ska jag börja med idag då tro...Jag är skum idag, skum, skum, skum...Nja, inte så skum så men jag är som en berg och dalbana i skallen. Träffade min läkare igår och det gick väl som väntat. Blev sjukskriven fram till den sista mars. Nya utrdeningar väntar och gamla har avslutats. Skam den som ger sig. Igår fick jag träffa en tjej som är psykolog och har hand om grupper för människor som har social fobi. Hon ställde frågor, grävde och rotade lite. Jag led, led och återigen led..Fick tänka tillbaka, en resa i tiden, tillbaka till det som en gång var, som jag har lämnat men för alltid bär med mig som en stor varböld i min själ..

Reste till barndomen och gjorde en blixtvisit, minnen, smärtan, sorgen...Det var längesedan jag grät så mycket. Den gruppen hon hade var inget för mig utan jag ska vidrae mot Danderyd och kris och trauma centret de har där, blir utvärderingssamtal där först och främst får vi se sen hur det går. Nu ligger fokus på mig igen när det med barnen är klart. Bara att bita ihop och lägga på sig krigsmunderingen. Psykologen jag träffade igår kunde utan tvekan säga att det var min uppväxt som "spökade" i mitt liv nu och att jag måste få ur mig det jag bär på och sedan gå vidare. Det jag har vetat själv sen hur lång tid tillbaka som helst. Men vem kan jag lita på då? Vem kan jag berätta för? Psykologen jag hade tidigare satt och halvsov på tre av våra möten och fylde i mina meningar med det hon "trodde" att jag skulle säga..henne dömde jag med min trasiga själ ut efter att ha försökt ge henne chans på chans. Satt bara å snackade en massa skit där om vardagen, kidsen och exet osv Saker som jag kan prata med vem som helst om. Den som gräver i min dynga den måse jag lita på och den MÅSTE finnas där för mig sen när jag kraschar och hjälpa mig på fötter. För tro mig det är ingen lätt "resa" jag ska göra. Undertiden så kämpar jag på med livets alla göromål som vanligt. Försöker att palla med det mesta jag ska göa men ibland så faller jag tyvärr och måste sejva upp mig själv igen. Life is full of ups and downs, no shit!!!

En gammal barndomsvän skrev ett långt mail till mig på Facebook igår. Jag läste, grät, läste, funderade, läste och kände sorg...Sorg för hennes skull, sorg för våran skull, sorg för alla barn som lider i det tysta och kraschar senare i livet. För tro mig det kommer. Finns ju hur mycket bevis och belägg som helst för det. Behöver inte vara någon expert för att kunna uttala mig om det. Hur som haver så anförtrodde den här barndomsvännen sin livshistoria i mina händer och det var stort för mig. Stort och mäktigt! Det var väl inte heeela livet precis men i stora drag och jag beundrade henne. Tittade på fotona på henne, funderade, led och ville bara krama om henne. Vi fann varandra igen på ålderns höst. Jag bestämmer mig för att lämna detta ämne nu då jag inte på något vis vill lämna ut för mycket om detta här av respekt till henne. Jag vill bara tacka dig och säga att det känns skönt på ett vis att veta att man inte är "ensam" men samtidigt så önskar jag inte ens min värsta fiende detta mående som vi har. Du vet vad jag menar..Sänder en massa kärlek till dig och kraft! Vi ska ta oss igenom det här, komma tillbaka till livet som vinnare i den förlorade värld som vi haft bakom oss. <3

Mitt sinne är ganska öppet idag på grund av mötena igår och mailet från min kära vän. Stod och väntade på bussen vid Alvas skola för jag skulle åka in till centrum och handla. Så tittade jag på busslistan och såg att bussen jag tog går vidare mot Haga Södra....fastnade med blicken på Haga...Danne kom infarandes i mina tankar..jag fick kippa efter luft..smärtan var enorm..sorgen..tankarna på hans närhet, middagarna hos hans mor, barnet vi förlorade, bakningen, matlagningen, hans lek med mina döttrar....jag svalde, fick svälja igen...tårarna trängde upp i ögona. Blinkade, svalde...klumpen förflyttade sig mot magen..det gjorde ONT så satans ONT..hela min själ skrek av sorg!!! Första gången sen jag bröt upp med honom som jag kände något inför tanken på honom..Jag blev chockad. Ville bara skriva ett sms och berätta hur ont det gjorde och hur ledsen jag var...Jag skrev...skrev..skrev...svalde...raderade skiten..klev på bussen..vände bort blicken..svalde min gråt och bet ihop. Jag samlade ihop btarna som var på väg att falla, blixtsnabbt. Utan tanke på det mer...så som jag har gjort så många gånger förr...så som jag är van och lärd att göra...visa inte...säg inget...göm känslorna...gå vidare...Klev av bussen, vinden fick mig att vakna till liv. Började lägga fokus på det jag skulle handla istället. Så jag gjorde det jag skulle och åke hem sen.

Så kom jag hem, satte mig framför datorn och Facebook. Spelade Mafia Wars också ser jag att min maffiagubbe hade hjälpt Danne vid något jobb och POFF så var han tillbaka. Satan!!! Jag gick in på hans sida och tittade lite snabbt...fastnade sedan med blicken på fotot av honom...tittade...kände att något hände i kroppen..vände inte bort blicken och stängde inte av. Jag lät det komma och mina tårar rann äntligen, de rann och de rann och de ville inte sluta...jag tittade Danne rätt in i hans bruna ögon och grät som ett barn. Om det kändes bättre?! Jag vet inte, har inte tänkt så mycket på det, blir mest rädd då jag känner något. Men renande kändes det väl på något konstigt vis. Sen tänkte jag på vad han har gjort mot mig och mina döttrar och vart han var och vart han har varit och jag kände avsky...föraktet och ilskan kom upp..jag tänkte bara "håll dig där din **** ", gick bort från hans sida och måste in här och rensa skallen lite.

Nu har jag tömt lite av min dynga så nu ska jag gå och ta lite kaffe och en cigg. Lev väl!

PEACE