Vad händer här då?! Inte mycket inte.. Ungarna sover, jag är trött men försöker envist att hålla mig vaken. Jonas var här på middag idag igen. Fläskfilé, Pommes och bea..Han drog strax efter 19.00. Alva grät igen och Tyra såg undrande på henne. Hon har inte kommit i det stadiet ännu då hon grips av spearationsångest men det lär väl komma det med. Man känner ju igen det mesta som Tyra går igenom nu sen Alva har varit i samma "perioder" när hon var yngre.
Idag blev det lite galet här hemma. Men det gör inget det heller. Jag känner mig tillfreds ändå. Alva tjatade om att hon ville ha Facebook eftersom hennes kompis hade fått det. Jag gav med mig till slut och tänkte att jag "blockerar" hennes sida för andra så att ingen kan gå in där och se på det som skrivs, bilder etc. Sagt och gjort så drar jag igång sidan åt henne och hon blir alldeles till sig. Jag visar hur man kan skriva och svara till varandra och lade till henne som min "dotter" direkt så hon fick en "vän" direkt. Sen säger hon till mig att hon vill gå till Dannes sida och titta på en film som han är med på som hans kompis har lagt ut. Jag trycker fram sidan och hon sitter och tittar och jag hör hur hon och Tyra skrattar så gott. Sen säger hon att hon ska skriva till Danne. Då kommer mitt svåra dilemma. Hur ska jag som mamma agera här?! Inte som föredetta flickvän till Danne, det bryr jag mig inte om men som Alvas mor...Jag säger att "Okej, men då får du skriva ett mail för du har inte honom som vän och kan inte skriva på hans sida". Tänkte att Alva ska ju inte bli inblandad i det som händer mellan Danne och mig och alla andra i vuxenvärlden. Hon saknar honom och jag kan inte förbjuda henne att sakna någon... Så jag klickar fram sidan så hon kan skriva..sen går jag in i köket och plockar ur diskmaskinen och donar lite. Alva ropar och undrar om man ska trycka på det blåa som det står "svar" på när man skickar. Jag ropar att hon ska vänta så jag får kolla så hon inte trycker på fel och raderar det hon har skrivit. Går in kollar vad hon har för alternativ och det finns bara svar, så jag säger att det är där hon ska trycka. Ser lite av det hon har skrivit. Att hon har skaffat "fejsbak", lillsnuttan, hon har lärt sig att skriva för ett tag sedan och hon är så duktig fast det blir lite galet ibland =) Jag går in i köket och fortsätter med mitt. Alva ropar och undrar när Danne ska svara. Jag förklarar hur det fungerar och att han inte ens behöver sitta vid sin dator så det kan ta tid innan man får ett svar. Ho tröttnar och loggar ut. Sen kommer hon in till mig i köket och säger "Vet du vad jag skrev?!" också ser hon ut som hon har vunnit på lotto.. Näe svarar jag. Jag skrev och frågade om inte Danne kunde förlåta dig och skicka ett brev till dig på alla hjärtansdag. Jag skrattar och säger: Ja visst! Jo det är sant mamma jag gjorde det. Då fattar jag att hon verkligen har gjort det. Jag kände hur lufte gick ur mig totalt. Jag sade till henne att så kan hon inte skriva. För det första så är det inte Danne som ska förlåta mig och jag ka inte ens tänka tanken på att förlåta honom. Jag försöker hålla honom så långt borta jag kan i mina tankar. Radera honom, deleta..också detta!! Vad gör man?!?! Jag som inte ens vill ha kontakt med honom får leta upp hans nummer (som jag raderat) och skickar iväg ett sms. Där skrev jag bara att jag fick reda på vad Alva hade skrivit och att jag blev jätte arg men att hon inte fattar riktigt och att båda tjejerna saknar honom. Har pratat om honom mycket de senaste dagarna. Det är övergående men just nu så är dom väl inne i någon slags bearbetningsfas. Jag bad honom att ite bry sig om det Alva hade skrivit mer än att han kunde skriva och "heja" på henne så skulle hon bli glad. Avslutade det jäkla messet med "Lev väl!" Hahaha..
Så där sprack alltså min vägra-kontakta-Danne grej...Men wtf!!! Alva är liten och fattar inte och det begär jag inte och kräver inte. Ju mindre hon vet om allt som händer i vuxenvärlden desto bättre. När man är liten ska ma leka och ha kul =) Hur som haver så hade han i alla fall svarat Alva sen och hon blev såååå glad. Jag tyckte synd om henne men som sagt hon gråter när Jonas går och är känslig för separationer för stunden. Så nu har jag haft min mobil av sen dess. Det känns tungt att jag måaste "förklara" mig..Altså egentligen behövde jag ju inte det heller MEN jag blev livrädd att han skulle tro att jag visste vad hon skrev och stod bakom det! Fick PANIK!!! Jag börjar ju komma på fötter och må bra i mitt "dåliga" så jag fick lägga undan min stolthet ett tag. That´s it...
Satan vad jag ka babbla alltså...om ingenting egentligen..men så är jag ett fruntimmer med ;)
PEACE
