Jag är så less på mitt öra så det är något sjukt..nu får det ta å bli bra någongång..Har käkat Kåvepenin sen i torsdags å det har fan inte hjälpt mig än =( Ungarna är sjuka med. Tyra hostar så hon håller på att spy, har haft febertoppar och är allmänt hängig. Alva har ont i halsen och den är röd som attan...Inte kul det här..Men man får väl hoppas att vi håller oss friska sen.
Jag sover gott om nätterna i alla fall. Igår lade jag mig 22.00 och somnade 23.00. Klev upp 06.00 imorse och slaggade på soffan på förmiddagen sen. Skruvade ihop mitt nya Ikeabord till v-rummet. Det blev helt okej. Köpte ett "Lack" bord, samma som jag hade tidigare fast modell större. Vi drog till centrum och handlade och sedan drog vi hem till Jonas och fikade och hälsade på. Lägenheten blev jättefin efter renoveringen! Ljust och fint. Fastnade speciellt för tapeten han hade valt till Tyras sovrum. Den var klockren!! Jonas följde med oss hem sen och jag bjöd på middag och efterrätt. Alva började grina när han åkte. Hon tyckte att det var sorgligt. Tyra sov på soffan efter dagens bravader och märkte inte ens när han gick.
Danne tog jag bort från facebook igår och raderade vart endaste sms ifrån. Visade sig att en av tjejerna han har varit med nu när han har bott i sitt ex. lägenhet är en negress som jag för övrigt har fått en videosekvens på när hon suger av Danne, av honom för typ 1-2 år sedan...äckligt...Blev så satans elak. Bad honom dra och sa att jag inte vill höra av honom igen. Han verkar tro att han fortfarande är 20 år fast både kropp och själ börjar säga ifrån. Min egen pappa fick aldrig upleva sin 50-årsdag ens, han söp bort hela sin familj, alla vänner i stort sätt..vet inte om det är så jävla avundsvärt och så mycket att sträva efter direkt..Men som man fick lära sig på anhörigpogrammet i Glössbo, "Lev och låt leva". Sen har vi ju den kända sinnesro bönen...Det är bara att släppa taget..man kan ändå inget göra..Man gräver bara ner sig själv djupare och blir mer och mer medberoende. Jag har varken plats, ork , tid eller lust med det. Så visst fan gör det onte. Man tror man kan "rädda" hela världen. Den här kisen har fått chans på chans och han har sumpat dom alla. Det är dags att dra vidare..lämna honom ifred. Han har lekt med mig och han har lekt med mina barns känslor. Han har svikit oss gång på gång, varit otrogen gång på gång..wtf..vad är det att sakna egentligen?! Jag är inte kär längre utan det känns mer som om jag sviker honom...Som så många gånger då jag har valt att gå en annan väg i mina relationer till andra och de har dött...försvunnit från mitt liv för alltid..smärtan, skuldkänslorna för att man inte kämpade liiite till...att man inte stod ut, att man inte fanns där och "räddade". Det är så jag är "sjuk", skapad av ett liv med en alkoholiserad far. Jag tror jag kan rädda allt och alla och lägger skuldbördor som inte är lätta att bära på mig själv när de dör. Min pappa dog först efter att jag hade vänt honom ryggen en gång för alla. Mogge dog sen efter att jag hade "släppt" honom med. Alvas pappa dog efter att jag hade gjort mitt val att vara ensam med Alva och släppa taget om honom. Timmy dog efter det att vi hade gått skilda vägar och jag vek undan från hans liv. Vi var vänner först men sen klarade jag inte av det med...Så jag vet vad det innebär att förlora någon och jag vet hur varningstecknen ser ut. Antingen kliver man åt sidan, bort från skiten eller så vandrar man med och lämnar jordelivet för tidigt.
Shit, vad långt det här blev. Märks att jag har mycket "skit" som måste ut..en massa funderingar och tankar och oro. Men jag släpper det. Man kan inte hålla fast vid någon som inte vill förändra sig själv. Det går inte...Smärtan läggs på de runt omkring då och jag pallar inte det. Så sorry Gud men jag förbarmar inte längre...nu är det ditt jobb att försöka reda upp soppan. Jag lutar mig tillbaka, andas lugnt, sluter ögonen och slappnar av...jag ger vika, går åt sidan...tårarna rinner inte längre, dom har slutat falla..jag vänder mig om och går en annan väg åt ett annat håll...jag släpper taget....
PEACE
