Allt och ingenting!

Jag har inte skrivit på ett tag..har haft fullt upp med mig själv. Jag har fått fram en massa sorg i min kropp och själ, öppna sår som har varit gömda långt inombords. Det kostar på att gå i samatalen på Kris och traumacentret men jag känner att jag kommer att få hjälp nu äntligen. Det är jobbigt att gå in till den där lilla Linda som bor inom mig. Hälsa på hos henne och höra hennes minnen, smärta och rädsla...att inte kunna skydda henne eller krama om henne, ta bort hennes rädsla och oro, finnas där...Äntligen vågar jag se på henne och lyssna vad hon har att säga, gråta med henne och få henne att förstå att det är okej, det är bra nu, han kommer aldrig mer att kunna göra mig eller min familj illa..Han är död och borta. Nu ska jag bara ta hand om det han har lämnat och försöka ställa allt tillrätta. Ärren kommer jag alltid att bära med mig men jag ska få det att inte göra så ont...få bort oro och ångest....

LOVE

Jaaaaooo..har sovit halvkasst inatt..svettats som fan och snurrat mig som ett kebabspett i lakanet. Vaknade så imorse och hade stängt av mobilen i sömnen igen. KAOS!!! Upp, på med kläder, laga frukost, packa solväskan till Alva, få upp henne, käka frulle å ett-två-ett-två...där drog vi!! Hon kom i tid till skolan och jag tog en promenad innan jag gick hem. Ska försöka sluta tröstäta så mycket nu så jag går istället när jag känner mig rastlös och uttråkad. Ser verkigen fram emot våren nu. Då jäklar kommer jag att inte mitt gamla promednadstråk igen :P

Jag har varit helt inställd på att spara pengar till en platt tv och därav önskat pengar/presentkort när jag fyller 35 år så jag kan lägga det på en tv. Men sen igår så kom jag på att jag behöver ju en ny mobil med. Så nu vetefan hur jag ska göra. Äh..det får visa sig, den dagen sen sorg...lyckan!

Pratade med J igår å lilla Tyra är lite småförkyld och hängig fortfarande! Blir inte klok på vad de är för skit dom har på dagiset.. Längtar efter henne när ag hör hennes lilla stämma i bakgrunden när jag surrar med J.

Sitter å lyssnar på The Baseballs på Spotify nu och myser. Ska se till så jag kommer iväg på deras konsert när de kommer hit. Det är min "vecka" att ha Tyra då men jag ska fixa barnvakt. Det är det värt =P Jag måste bara se dom. Räcker med att jag missade Tiger Army när dom var här.

I övrigt så har jag varit skum i kroppen enda sedan jag var hos psykologen igår. Men det har varit hanterbart. En massa tankar som kommer upp och som jag bara låter komma. Ångesten är hanterbar så det är  ingen fara. Nu jäklar ska jag beta mig igenom den här dyngan å sen ska jag bara uppfylla dröm efter dröm...Yes jag e optimist ;) JAg tror på lycka och framgång och jag tror på kärlek och empati =) Hur ska man annars kunna stå ut med all skit ?! Jag vägrar ge upp fina och bra tankar. Kan vackla ibland och känna mig förvirrad mäh sen hittar jag "hem" igen.

PEACE

Idag kan jag väl nästan påstå att det är första gången i mitt liv som vården har "tagit", så i den bemärkelse att det  blev så psykiskt jobbigt för mig så jag blev fysiskt trött...hängde du med?! Vet inte hur jag ska förklara riktigt och allt bubblar och snurrar och pyr inom mig...jag mår illa, är ledsen, lättad, glad, arg, trött...you name it..Det känns som någon har hoppat på min kropp och "våldtagit" min hjärna...typ..men jag är helt övertygad att om jag inte backar så kommer det här att ta. Sa jag förresten att jag kände mig apatisk med..i alla fall på bussen och pendeln på vägen hem. Var så jäkla hett så jag trodde jag skulle svimma men jag förmådde inte ens att knäppa upp jackan..bara satt och försökte hålla tårarna tillbaka. Svalde så jag trodde ett tag att hela bussen hörde mig. 

Då jag har valt att skriva den här bloggen som "min" självhjälp och en slags egenterapi så väljer jag att inte utmåla mina syskon här. Berättar inte så mycket saker där dom har varit inblandade osv. Det är inte upp till mig att föra deras talan och göra något som eventuellt kan kännas jobbigt eller pinsamt för dom. Så jag lämnar mycket ute och det gäller naturligtvis om mina egna upplevelser med. Jag varken vill, orkar eller förmår att ta upp vissa saker här. Det stannar i rummet med min psykolog när jag går därifrån och så ska det vara. Det känns bäst så..Idag öppnade jag lite på "dörren" och lät någon komma in till den "rikgtiga" lilla Linda. Den där sorgsna flickan som känner sig så vilsen i livet. Hon fick komma in lite pö och pö..ite i taget och jag grät, grät och grät...Jag började må illa, blev arg, ledsen och bedrövad..Började få ont i huvudet, känna mig yr, trött och sårbar..öppen på något vis..men hon fick min tillåtelse att hälsa på mig, mitt lilla "gömda/glömda barn" som gråter i min kropp...

Tåraran rinner för mina kinder och jag är som ett öppet sår just nu. Tänkte först dra in och spela Mafia Wars och "stänga" av mina känslor direkt men jag valde det här istället. Jag vågar lyssna lite på mig själv och ta emot och känna sorgen. Måste lära mig att handskas med det här. VAre sig jag vill eller inte. Jag gör det för mig och allra helst för mia älskade döttrars skull

Skulle ge henne mitt första minne...mina tankar flög som en orkan i min skalle..minne..få se..jag hade bara dåliga saker som poppade upp och jag tänkte att det skulle kanske vara något bra minne, men jag körde på med mitt första minne även om det var dåligt. Jag väljer att inte ta upp det här..Sen så blev det så mycket minnen som kom och många fråger som jag fick som gjorde att jag fick ta fram ännu mera saker och gräva ännu mera i min smärta. Jag fick sätta mig in i situationen när jag var runt ett år gammal. Hade nyss lärt mig att gå och höll i bordskanterna..min pappa kom hem efter en dag i verkstaden, full så klart...Min mamma serverade honom mat i vardagsrummet och han satte sig och skulle käka. Då kom jag knaltande på mina gängliga ben och gick emot min pappa och hans mat. Min pappa skrek åt min mamma om "hon inte hade gett ungjäveln nån mat"..sen  tar han mig i mitt duniga, fjuniga hår, lyfter mig i det och skallen och kastar in mig mot elementet. Jag börjar såklart att storgråta, vem skulle inte ha gjort det..Min mamma tar mig i famnen och går ner med mig på nedervåningen, går in med mig i s-rummet där och stoppar ner mig i spjälsängen, stänger dörrarna om/till mig och går upp igen..Int för att hon inte älskade mig utan för att inte min pappa skulle bli uppretad på min gråt och göra illa mig ännu mera. Så där sitter min mamma på övervåningen och hör min hjärtskärande gråt genom väggarna och hon kan inte göra något, hon vågar inte...för min skul så är jag säkrast där nere. Dagen efter när min mamma ska ta upp mig ur min säng så är jag "flintskallig" där min pappa har lyft mig i håret och det ligger hår på hela min kudde...Jag kommer inte ihåg det här själv utan det är min mamma som met hat i rösten har berättat vad min pappa gjort. Om det har varit bra eller dåligt det kan jag inte svara på...jag har inte ens orkat eller velat känna efter.

Jag orkar inte tänka så mycket på allt det hä. Min psykolog både satt i halsen och bokade in en ny tid trots att jag inte skulle komma på två veckor egentligen för hon skulle på semester. Men jag fick en tid dagen innan hennes ledighet. Hon var nog beredd på något men inte i den här utsträckningen..men nu vet hon att hon inte kan "lämna" mig. Nu är det "all in" som gäller...(så brukade D för övrigt säga). Så nu ska jag försöka att plocka ihop mina spillror, käka lite, ta en cigg (sorry me idag skriver jag det rätt ut vännen, jag orkar inte tänka...orkar inte...) Ses...

PEACE

Jag är så uttråkad så jag blir trött *gäsp* Hattar hit och dit inne på Mafia Wars men jag tycker det är segt som satan. Funderar på att...besöka min balkong en snabbis och sen lägga mig å läsa lite. Jag är ju i den ålderna så jag taggar ner med att lösa korsord ;) Skämt å sido, jag blir sjukt trött av det efter en stund, är övertygad om att det fungerar bättre än både sömnpiller och andra huskurer. Hjärnan får träna och dessutom så hjälper det hjärnan mot demens. Så det så *HA*. Eller det där lät kanske som jag var dement?! Ja vem fan vet...så mycket annat satyg överallt så mig förvånar det nte ett smack...taskigt minne, svårt att komma ihåg ansikten, lackar ur lätt...hahahaha...Äh...ska inte skoja om allvarliga saker bara för att jag inte har något bättre för mig. Peace <3

Stafrin e ute på språng igen han...orka...han e inte sann. Har en förmåga att omge mig av personer som "poppar" upp lite titt som tätt. Bara jag vet att dom lever mellan "popparna" så, fine. Jag är ju en liten "poppis" jag själv..så är det..Jag går under jorden ibland jag med. Behöver vara ifred ibland, vila hjärnan...mycket snack om "hjärnor" idag. Kanske för jag ska till Kris och Traumacentret imorgon igen. Jag vet att det kommer att gå bra och nu bör jag ju även komma i tid ;)

Såg att min kära granne M hade skrivit till mig på FB, om vi skulle käka å så i helgen så jag tror fasen att det lutar dithän. Vi har mycket trevligt på våra sammankomster *S* Span på snuten och grillning på gården...hahahaha. Hon e har en skön stil!!

Näe..om man skulle gå ut på balkongen och "titta på huset"...C ya!

PEACE

Vaknade pigg och utvilad. Gick med Alven till skolan. Var så härligt väder ute så jag tog en promenad innan jag gick hem igen. Laddar för morgondagens möte. Det kostar på att laga sig själv. Men så länge solen skiner så skiner jag...

PEACE