Allt och ingenting!

Idag fyller min bror Micke år, så jag börjar med att gratta honom =) Var längesedan jag såg honom nu och det är trist. Han bor och jobbar ju på Gotland så det blir lite långt mellan gångerna..Ska försöka att ta oss dit i sommar och hälsa på. Jag å kidsen.

I helgen så gjorde jag något som jag aldrig hade trott att jag skulle göra om du frågade mig för en månad sedan. Jag sov hemma hos Jonas. Helt oskyldigt och ingenting hände absolut men det var så skönt att bara få komma iväg lite hemifrån och göra något annat. Vi käkade och kollade på tv. På söndagen gick vi ut och gick i solskenet och kollade på hästarna vid Stora Wäsby. Så härligt =) Åkte hem på em på söndagen och Jonas följde med oss och käkade och var här tills kvällen.

Idag fick tjejerna gå till dagis och skola. Jag kände att det var väl behövligt att få ett litet andrum nu. Har haft dom hemma i 1,5 vecka pga att Tyra har varit sju och Alva hade ont i halsen. Under denna tid har jag själv varit sjuk med så det har varit jobbigt vissa dagar. Men nu är vi tillbaka i matchen. Jonas hämtade Tyra från dagis idag för det är hans "vecka" och jag hämtade Alva till kl. 16.00 på skolan. Surrade lite med en polare på vägen hem så vi kom väl hem strax före fem. Sen slockande jag på soffan efter middagen och sov i en och en halvtimme *suck* så nu sitter jag här och väntar på att bli trött. Skam den som ger sig.

Jag har mycket på g men det tar jag sen. Idag har jag inte direkt någon lust att skriva sörru...

PEACE

150 kr fattigare igen då..Fick pynta det hos vårdcentralen. 3:e gången på 2 veckor!! Så 450 kr har jag betalat alltså, plus mediciner.. Idag fick jag den berömda Nasonexen igen. Det såg fint ut i örat men slemhinnan i snojken var svullen å ful...god damn it!! Den har täppt till flödet av "vätskan" som man har i örat så det ligger mellan trumhinnan och snojken och är instängt. På grund av det så hör jag nästan inte alls. Så nu har jag fått kortisonsprayen som ska svälla av mina slemhinnor så locket försvinner.Då börjar jag höra som folk igen. Puuuh...

Jonas kom upp med en ny garderobsdörr åt mig igår. Det var snällt =) By the way så fyller Jonas son Stoffe år idag. 16 år, redan!! Tiden går fort..

Nu ska jag dricka lite och vila skallen innan jag ska ner i tvättstugan igen.

PEACE

Vad händer här då?! Inte mycket inte.. Ungarna sover, jag är trött men försöker envist att hålla mig vaken. Jonas var här på middag idag igen. Fläskfilé, Pommes och bea..Han drog strax efter 19.00. Alva grät igen och Tyra såg undrande på henne. Hon har inte kommit i det stadiet ännu då hon grips av spearationsångest men det lär väl komma det med. Man känner ju igen det mesta som Tyra går igenom nu sen Alva har varit i samma "perioder" när hon var yngre.

Idag blev det lite galet här hemma. Men det gör inget det heller. Jag känner mig tillfreds ändå. Alva tjatade om att hon ville ha Facebook eftersom hennes kompis hade fått det. Jag gav med mig till slut och tänkte att jag "blockerar" hennes sida för andra så att ingen kan gå in där och se på det som skrivs, bilder etc. Sagt och gjort så drar jag igång sidan åt henne och hon blir alldeles till sig. Jag visar hur man kan skriva och svara till varandra och lade till henne som min "dotter" direkt så hon fick en "vän" direkt. Sen säger hon till mig att hon vill gå till Dannes sida och titta på en film som han är med på som hans kompis har lagt ut. Jag trycker fram sidan och hon sitter och tittar och jag hör hur hon och Tyra skrattar så gott. Sen säger hon att hon ska skriva till Danne. Då kommer mitt svåra dilemma. Hur ska jag som mamma agera här?! Inte som föredetta flickvän till Danne, det bryr jag mig inte om men som Alvas mor...Jag säger att "Okej, men då får du skriva ett mail för du har inte honom som vän och kan inte skriva på hans sida". Tänkte att Alva ska ju inte bli inblandad i det som händer mellan Danne och mig och alla andra i vuxenvärlden. Hon saknar honom och jag kan inte förbjuda henne att sakna någon... Så jag klickar fram sidan så hon kan skriva..sen går jag in i köket och plockar ur diskmaskinen och donar lite. Alva ropar och undrar om man ska trycka på det blåa som det står "svar" på när man skickar. Jag ropar att hon ska vänta så jag får kolla så hon inte trycker på fel och raderar det hon har skrivit. Går in kollar vad hon har för alternativ och det finns bara svar, så jag säger att det är där hon ska trycka. Ser lite av det hon har skrivit. Att hon har skaffat "fejsbak", lillsnuttan, hon har lärt sig att skriva för ett tag sedan och hon är så duktig fast det blir lite galet ibland =) Jag går in i köket och fortsätter med mitt. Alva ropar och undrar när Danne ska svara. Jag förklarar hur det fungerar och att han inte ens behöver sitta vid sin dator så det kan ta tid innan man får ett svar. Ho tröttnar och loggar ut. Sen kommer hon in till mig i köket och säger "Vet du vad jag skrev?!" också ser hon ut som hon har vunnit på lotto.. Näe svarar jag. Jag skrev och frågade om inte Danne kunde förlåta dig och skicka ett brev till dig på alla hjärtansdag. Jag skrattar och säger: Ja visst! Jo det är sant mamma jag gjorde det. Då fattar jag att hon verkligen har gjort det. Jag kände hur lufte gick ur mig totalt. Jag sade till henne att så kan hon inte skriva. För det första så är det inte Danne som ska förlåta mig och jag ka inte ens tänka tanken på att förlåta honom. Jag försöker hålla honom så långt borta jag kan i mina tankar. Radera honom, deleta..också detta!! Vad gör man?!?! Jag som inte ens vill ha kontakt med honom får leta upp hans nummer (som jag raderat) och skickar iväg ett sms. Där skrev jag bara att jag fick reda på vad Alva hade skrivit och att jag blev jätte arg men att hon inte fattar riktigt och att båda tjejerna saknar honom. Har pratat om honom mycket de senaste dagarna. Det är övergående men just nu så är dom väl inne i någon slags bearbetningsfas. Jag bad honom att ite bry sig om det Alva hade skrivit mer än att han kunde skriva och "heja" på henne så skulle hon bli glad. Avslutade det jäkla messet med "Lev väl!" Hahaha..

Så där sprack alltså min vägra-kontakta-Danne grej...Men wtf!!! Alva är liten och fattar inte och det begär jag inte och kräver inte. Ju mindre hon vet om allt som händer i vuxenvärlden desto bättre. När man är liten ska ma leka och ha kul =) Hur som haver så hade han i alla fall svarat Alva sen och hon blev såååå glad. Jag tyckte synd om henne men som sagt hon gråter när Jonas går och är känslig för separationer för stunden. Så nu har jag haft min mobil av sen dess. Det känns tungt att jag måaste "förklara" mig..Altså egentligen behövde jag ju inte det heller MEN jag blev livrädd att han skulle tro att jag visste vad hon skrev och stod bakom det! Fick PANIK!!! Jag börjar ju komma på fötter och må bra i mitt "dåliga" så jag fick lägga undan min stolthet ett tag. That´s it...

Satan vad jag ka babbla alltså...om ingenting egentligen..men så är jag ett fruntimmer med ;)

PEACE

Jag måste vara den tråkigaste människan som går i ett par skor just nu. Sover som en dåre hela dagarna, hur nu dom sover..Är fortfarande halvdöv på örat så jag knaprar på min Kåvepenin. Nu ska jag käka så jag bloggar vidare senare...

Jag är så less på mitt öra så det är något sjukt..nu får det ta å bli bra någongång..Har käkat Kåvepenin sen i torsdags å det har fan inte hjälpt mig än =( Ungarna är sjuka med. Tyra hostar så hon håller på att spy, har haft febertoppar och är allmänt hängig. Alva har ont i halsen och den är röd som attan...Inte kul det här..Men man får väl hoppas att vi håller oss friska sen.

Jag sover gott om nätterna i alla fall. Igår lade jag mig 22.00 och somnade 23.00. Klev upp 06.00 imorse och slaggade på soffan på förmiddagen sen. Skruvade ihop mitt nya Ikeabord till v-rummet. Det blev helt okej. Köpte ett "Lack" bord, samma som jag hade tidigare fast modell större. Vi drog till centrum och handlade och sedan drog vi hem till Jonas och fikade och hälsade på. Lägenheten blev jättefin efter renoveringen! Ljust och fint. Fastnade speciellt för tapeten han hade valt till Tyras sovrum. Den var klockren!! Jonas följde med oss hem sen och jag bjöd på middag och efterrätt. Alva började grina när han åkte. Hon tyckte att det var sorgligt. Tyra sov på soffan efter dagens bravader och märkte inte ens när han gick.

Danne tog jag bort från facebook igår och raderade vart endaste sms ifrån. Visade sig att en av tjejerna han har varit med nu när han har bott i sitt ex. lägenhet är en negress som jag för övrigt har fått en videosekvens på när hon suger av Danne, av honom för typ 1-2 år sedan...äckligt...Blev så satans elak. Bad honom dra och sa att jag inte vill höra av honom igen. Han verkar tro att han fortfarande är 20 år fast både kropp och själ börjar säga ifrån. Min egen pappa fick aldrig upleva sin 50-årsdag ens, han söp bort hela sin familj, alla vänner i stort sätt..vet inte om det är så jävla avundsvärt och så mycket att sträva efter direkt..Men som man fick lära sig på anhörigpogrammet i Glössbo, "Lev och låt leva". Sen har vi ju den kända sinnesro bönen...Det är bara att släppa taget..man kan ändå inget göra..Man gräver bara ner sig själv djupare och blir mer och mer medberoende. Jag har varken plats, ork , tid eller lust med det. Så visst fan gör det onte. Man tror man kan "rädda" hela världen. Den här kisen har fått chans på chans och han har sumpat dom alla. Det är dags att dra vidare..lämna honom ifred. Han har lekt med mig och han har lekt med mina barns känslor. Han har svikit oss gång på gång, varit otrogen gång på gång..wtf..vad är det att sakna egentligen?! Jag är inte kär längre utan det känns mer som om jag sviker honom...Som så många gånger då jag har valt att gå en annan väg i mina relationer till andra och de har dött...försvunnit från mitt liv för alltid..smärtan, skuldkänslorna för att man inte kämpade liiite till...att man inte stod ut, att man inte fanns där och "räddade". Det är så jag är "sjuk", skapad av ett liv med en alkoholiserad far. Jag tror jag kan rädda allt och alla och lägger skuldbördor som inte är lätta att bära på mig själv när de dör. Min pappa dog först efter att jag hade vänt honom ryggen en gång för alla. Mogge dog sen efter att jag hade "släppt" honom med. Alvas pappa dog efter att jag hade gjort mitt val att vara ensam med Alva och släppa taget om honom. Timmy dog efter det att vi hade gått skilda vägar och jag vek undan från hans liv. Vi var vänner först men sen klarade jag inte av det med...Så jag vet vad det innebär att förlora någon och jag vet hur varningstecknen ser ut. Antingen kliver man åt sidan, bort från skiten eller så vandrar man med och lämnar jordelivet för tidigt.

Shit, vad långt det här blev. Märks att jag har mycket "skit" som måste ut..en massa funderingar och tankar och oro. Men jag släpper det. Man kan inte hålla fast vid någon som inte vill förändra sig själv. Det går inte...Smärtan läggs på de runt omkring då och jag pallar inte det. Så sorry Gud men jag förbarmar inte längre...nu är det ditt jobb att försöka reda upp soppan. Jag lutar mig tillbaka, andas lugnt, sluter ögonen och slappnar av...jag ger vika, går åt sidan...tårarna rinner inte längre, dom har slutat falla..jag vänder mig om och går en annan väg åt ett annat håll...jag släpper taget....

PEACE